Tyramyra

Firat min andra påsk i mitt hus på hjul med en av jordens bästa människor ♥

Hjärnan går varm...

Egentligen har inte mycket förändrats sista dagarna, men vissa tankar har återkommit och vissa nya har uppstått..
När det gjorde som ondast fann jag ett mänskligt plåster, i det sällskapet gick det till och med att prata om det utan att det brände, ilade och sved så fruktansvärt ont.. Tankarna gick att tänka utan att man slutade andas. Trodde någon form av läkning var på väg.. Men filosofistudierna tog sitt slut och skyddet från det onda försvann och nu värker både det variga såret och det svider efter att plåstret rykts bort.

Det blev påtagligt då jag tog ett steg i riktning - "gå vidare" och ett försök till total återställning gjordes.. Men hur mycket man än försöker förstöra de fysiska bevisen så finns det fortarande kvar i minnet ändå, varja fråga och varje svar, varje mening och varje ord..

Under någon av vinterns djupa filosofitimmar så kom vi nog på att en människa finns kvar så länge någon fortsätter tänka på dom, minnas dom, sakna dom som dom var! Jag tror faktiskt att där hade vi sant...

Jag önskar så mycket var annorlunda...