Arms
Vi har vårt fredagsmys och jag sitter här och förundras över människan...
Såg något som kändes, långt inne i en ej så väl gömd del av mig, flammade den brännande känslan till igen...
Ja blir så frustrerad att jag inte ens ska få bestämma över mig själv!
Har rymt bort ett par helger, de har varit fantastiskt skönt, men även om man får perspektiv och omger sig med människor man tycker om och mår bra av finns känslan där gnagande om att det är någon väsentlig som fattas i sammanhanget..
Gammal nog?? Kan man fråga sig...
En årsdag närmar sig, en annan har just varit...
Kommentarer
Trackback
