Tyramyra

Idag är det 18 långa år sedan världens bästa pappa lämnades oss för en förhoppningsvis mycket bättre plats än den här...

Men numera ler jag faktiskt då jag tänker på dig, även om smärtan aldrig riktigt kommer att försvinna ♥
Det blir så svårt och avancerat att vara pappas flicka då du inte finns kvar här längre...
Jag har alltid undrat hur du skulle takla allt som hände, hur mycket eller hur lite du skulle dömma människorna jag har och har haft i mitt liv...

Det finns så mycket jag skulle kunna berätta, förmodligen skulle du få skälla på mig en del, men ack vad du skulle få skratta åt större delen av den här 18 åriga historien som har varit mitt liv efter du for...
Det har varit ganska många ups and downs, röriga tillställningar och extremt känslosamt på många bra vis ♥

Jag är glad och lycklig över att du lärde mig innebörden av ironi, jag tackar dig för den, den är ibland en bra väg ut ur jobbiga saker...

Tack för att du lärde mig att älska!
Mitt hjärta är stort och rymmer många känslor, objekten för min kärlek har varierat under åren, men jag har fått det största av allt... Möjligheten...

Tack för rättvisan, tilltro blandat med misstänksamheten, den har burit mig många mil på den här vägen..

Jag känner det än, känslan jag fick den gången i telefonen då jag trodde du skulle komma genom den för att visa vad som var orätt, du var arg.. Jag var lättad och visste att du skulle stå båda framför och bakom mig i allt ♥

Jag bara önskade att din axel fanns kvar att luta sig mot dom gånger då det inte alltid är så lätt...

Fan, de här var inte så enkelt...

Jag älskar dig!