Tyramyra

Bara så ni vet..

Ja drömde, de gjorde inte ens ont den här gången.. Jag bara somnade om...

Progress...

När inte tankarna är så många, är inte heller känslan så stor...
Jag har klarar mig rätt bra ett tag som ni kanske märkt, men idag blev det ett bottennapp... Tankarna tog överhanden och saknaden blev djup ochh stor...

Jag har fått klagomål om att jag är kryptisk, men så har det nog alltid varit... Känner du mig vet du och gör du det inte ska du inte heller förstå...! Det är det enda svaret jag har och tänker svara på den frågan...

Men ibland händer det att inte ens mina närmaste förstå mig.. Vilken tur att dom kan lyfta luten och fråga mig eller fråga när vi träffas istället för att skapa sina egna historeier...

Jag har förlikat mig med känslan, tagit ett beslut som kommer att hålla.. På något vis inbringade det en konstig trygghet som jag inte känt på länge.. Kanske även därför som jag inte kännt den där enorma sorgen som jag annars känt så ofta..

Samtidigt finns det väl mening i orden att tiden läker alla sår, men jag tycker att den här tiden bara går och dessa sår förblir bara öppna... Stundtals bättre till att bytas ut mot irreterande variga...

Kommunikation..

Har ofta i mitt liv varit en brist hos mig, men just nu saknar jag den från någon annan mer än någonsin!

Jag vet faktiskt inte hur man fortsätter att leva ett liv utan dig...

De är så jävla förbannat! Det kan bara inte gå över!

Jag var inne i nått annat, i nått som faktiskt kändes bra! Men det är som satan att då ska alla gamla tankarna komma och dyka upp i huvudet och förståra känslan av att det faktiskt var en förändring på väg i mitt liv...

I och för sig hade den väl inte varit ärlig i sig, men jag tror den hade varit bra för mig.
Nu är jag bara less på allt och ger blanka fan i vilket, jag vill bara att du ska försvinna ur mina drömmar, mina tankar, ur mitt hjärta och ur mitt liv!!!

Med orden du sa kommer har jag inte den blekaste chans att gå vidare, jag har i tankarna tagit kontakt med dig på så många vis, bara för att jag tycker att jag är värd de! Och att jag tycker att att du har en del svar att ge mig...

Hörde att flytten verkar ha gått bra och att du installerat dej.. Även om jag inte vill bry mig så är jag juh glad för det i alla fall...
Jag vill inte bry mig ett skit! Men tyvärr är väl sanningen den att jag aldrig kommer att sluta.. Och det stör mig som satan för tillfället...

Jaja, nu ska jag packa min väska och lämna äckelhålet jag bor i för tillfället...

Adjö!

Fortfarande på planeringsstadiet, men jag blir så uppspelt att jag inte vet vad jag ska ta mig till av bara tanken..

Jag hoppas det blir av, de är sånna dagar man kan leva på minnerna av i år av sitt liv...

Det är inte helt enkelt att planera in en tripp härifrån då man inte har någon semester...
Men jag lovar att får jag möjligheten så ska jag göra det...

Och jag längtar..

För fy fan vad jag vill härifrån...

Sista veckan har varit turbulent..

Den har varit ledsam och tragiskt på många vis..

Jag har en klump i magen, av en väntan som jag inte vill veta av...

Längtar tillbaka till en tid och plats som för länge sedan dragit förbi...
Önskad att fly, har nästan aldrig varit större, för jag vill inte veta av något mera om detta nu..

Jag förstår fortfarande inte, det är väl det som är det primära problemet. Eller så är det så att jag tror att jag vet och därför som det inte är möjligt att låta bli..

Jag har en vän, som inte är här, som jag önskar tillbaka till min soffa... Jag vet inte att det varit enkelt med allt som det var då du finns.. Men ingen har lyssnat utan att döma som du, uppmuntrat utan att tvinga, byt samtalsämne då det blivit för svårt... Du har en känsla för mig, mitt jag och hur jag fungerar, som jag faktiskt inte upplevt förut...

Synd att det ska vara så komplicerat...

Men komplicerat verkar ju vara något som förföljer mig... Någon gång blir jag nog expert på det...

Always forever... ♥  But it doesn't change anything...

My mind is messed up again...

Inte helt ovanligt, men det är många tankar som snurrar, finns en del alternativ att följa men vet inte om jag vill, kan eller är redo för att välja något av dom...

Just nu känns det tryggast, att bara stå stilla, vänta och göra ingenting.. Eventuellt backa om någon kommer för nära...

Jag vet inte ens om jag har kvar förmågan att vara trevlig.. Det känns som om det är lika bra att inte vara det, då behöver man inte bekymra sig om att någon vill vara i ens närhet.. Då behöver ingen se hur messed up det egentligen är bakom fasaden..

Det har gått ganska lång tid nu.. Jag vill vara själv.. Men jag trivs inte att vara ensam.. Konstig mix det där och hur ska någonsinn någon annan förstå sig på mig då jag inte ens gör det själv??
Jag kan inte, jag är inte redo.. Jag kan inte släppa taget och gå vidare.. Kan inte, borde men vill oftast inte..
Men vill hela tiden för att det här är ett jävla ekorrhjul som inte leder någonstans. Allt börjar ältas om och om igen...

Tiden är mogen för en förändring.. Oönskad som få.. Den ger mig läskiga drömmar, men jag kan inte råda över det..

Jag har en önskan, att det faktiskt finns någon som man kan lita på...

When you get what you want, but not what you need...

Tears strem...
down on your face
when you lose something you can't replace...



It's unhealty how much I think of you...

Jag förstår mig inte.. Jag önskar faktiskt att det ska ta slut någongång... Jag kan inte styra över dom lika lite nu som då, jag förstår inte innebörden av dom och jag förstår inte varför jag ska genomlida dom...
Dom är redan krossade, så varför maler hjärnan dom så detaljrikt fortfarande??

Jag är less på drömmar, jag har inga större planer på att skapa några nya, jag är inte det minsta intresserad av att återuppleva dom gamla..

Fast konstigt nog är jag rätt lycklig i den där drömvärlden, där var det inte som det är på riktigt.. Men tyvärr så vaknar man, å då har den kommit åter igen det där hålet som gör det svårt att andas..

Ja vill vara is, hård och kall...

Lika känslolös som....

Du

Efter att varit billös i en hel vecka så går äntligen den igen... Dock bara framåt, men det är alltid något, får väl ge fan i att backa helt enkelt...

Det har varit allt annat än roligt utan bil och jag förstår nu verkligen varför man har dom... Två ungar och två hundar, dagis, skola, bara en sådan enkel sak som att handla.. Jag vägrar på riktigt att storhandla och gå.. Jag har ringt taxi för mindre saker förr....

Hörde nått av nån om nån... Jag förstår vad det beror på... Du la locket på bägaren, då kan de bli så...

Jag har även insett idag att jag är då världshistoriens sämsta fruämne...

Idag har det skurats, tvättats,diskats, bakat, renbäddad överallt.. Jaja, sånt gör väl de flesta jämnt, men idag blev det faktiskt en överdos av hemuppgifter... Sedan att mitt humör var helt fantastikt och att de små flickorna var i sitt bästa esse gjorde kanske inte det hela enklare... Sen att jag fick börja om från början endast 4 gånger pga äggkastande barnhulliganer i köket... Morr, då var ja en riktig surmamma...

Nu roa mig själv... Sen ska jag faktiskt ligga sked med världens bästa schäfrar, för att jag vill och för att jag kan... och för att jag känner mig lät hatisk mot de flesta andra...

Mutter och morr, kanske vaknar snäll imorgon igen..

Dom är svåra att stoppa idag.. De är känslosamt på många vis..

Stora lilla hjärtat har kommit hem ♥ Lilla Alice blir så lycklig och jag med då vi får vara tillsammans!

Jag mötte en människa idag, från en svunnen tid i mitt liv som jag försöker tänka väldigt lite på.. De kändes de där.. och jag hade gärna sparat det till en annan dag.. Jag är inte redo att greppa det...

De känns som ett ekorrhjul, enda skillnaden är farten.. Allt går bara runt och runt, och händer igen och igen...

När dom små sover tror jag ja ska snyfta ner mig under täcket och låtsas skråla till någon riktigt tjejjig fiilm..

Själv..

Sånt ger tid till funderingar, de kan väl vara sunt men inte alltid bra!
Det är högtidsdags igen och jag hatar det lika mycket varje gång, vad firar folk?? Jag förstår mig då rent inte på det...

Imorgon är det 9 år sedan jag sist pratade med min mamma.. Vi satt i hennes kök, hon hade klippt och färgat håret och jag har aldrig sett henne så vacker! Jag sa det till henne, hon såg ut som ett bekymmer aldrig hade passerat hennes ansikte. Lugn, harmonisk slät och vacker... Hon hade hasselbackspotatis i ugnen och lite vardagslyxmiddag var planen..
Att det skulle vara vår sista kaffekopp tillsammans och att jag aldrig mera skulle få se henne i livet fnns det inte en tanke på...

De gör fortfarande ont.. Men det är mer och mer sällan jag slår ditt nummer med automatik för att höra din röst.. Men det har varit perioder då jag verkligen har behövt dig.. Då jag inte velat annat än vara där du är!

Den årsdagen är en kluven dag.. I 1 år och 364 dagar var det världens sämsta dag! Men av någon anledning, vilken de nu vara månde, så föddes ditt första barnbarn då! Det är nästan så att jag tyckte det var läskigt, jag hade berättat för de flesta att jag föder gärna vilken dag som helst men inte andra maj.. Över tiden gick jag och klockan slog tolv, blev andra maj och 10 minuter senare började mina värkar...

Hon är vacker min Tyra, 7 år blir hon nu, frågar ofta frågor om dig och önskar vi kan gå på din "begravelse" Jag är fortfarande riktigt usel på att vara på din grav...

Huu..

Just nu känner jag faktiskt mest för att gå och lägga mig och vakna upp och det är någonstans mitt i sommaren, varmt och skönt och massa gammalt skit har bara blåst förbi utan att jag ens behövde uppleva det...