Tyramyra

My mind is messed up again...

Inte helt ovanligt, men det är många tankar som snurrar, finns en del alternativ att följa men vet inte om jag vill, kan eller är redo för att välja något av dom...

Just nu känns det tryggast, att bara stå stilla, vänta och göra ingenting.. Eventuellt backa om någon kommer för nära...

Jag vet inte ens om jag har kvar förmågan att vara trevlig.. Det känns som om det är lika bra att inte vara det, då behöver man inte bekymra sig om att någon vill vara i ens närhet.. Då behöver ingen se hur messed up det egentligen är bakom fasaden..

Det har gått ganska lång tid nu.. Jag vill vara själv.. Men jag trivs inte att vara ensam.. Konstig mix det där och hur ska någonsinn någon annan förstå sig på mig då jag inte ens gör det själv??
Jag kan inte, jag är inte redo.. Jag kan inte släppa taget och gå vidare.. Kan inte, borde men vill oftast inte..
Men vill hela tiden för att det här är ett jävla ekorrhjul som inte leder någonstans. Allt börjar ältas om och om igen...

Tiden är mogen för en förändring.. Oönskad som få.. Den ger mig läskiga drömmar, men jag kan inte råda över det..

Jag har en önskan, att det faktiskt finns någon som man kan lita på...