Tyramyra

Passar på att utöva lite fredagstortyr...

Jag spelar musik med innehåll, musik full med sanningar.. Minns du den speciella jag bad dig lyssna på? Den som var så träffande för båda.. Du sa att du hade kunnat skriva den själv... Den är fantastisk men dock är en del av allt som jag inte förstår.. Fel genré men så rätt...

Många tankar passerar efter de små gått till sängs, de finns så mycket att säga och så många frågor att ställa, men det är fan svårt just nu...

Jag har funnit en någon, som hjälper mig genom att finnas, säga roliga saker och hitta på tokiga uppdrag.. Det hjälper faktiskt lite, mest av allt är det ensamheten som tär.. Det är det jag är alldeles sämst på, så har det alltid varit, men periodvis har man inte behövt känna den känslan... Misstolka mig inte, för det är det enda jag vill vara, men det betyder inte att det är så jag önskade..

Ibland är det fantastiskt att man har vänner som hjälper en att andas de dagar det är svårt.. Dom säger kloka och vackra saker, jag vet att de vill väl och jag vet.. Jag vet.. Men det går bara inte... Jag ser det inte, jag tror inte på det, jag är säker på den verkliga sanningen, fast fortfarande inte så säker att jag inte ser tvivlen, löfterna som inte hölls, en gång och igen och igen... Att köpa saker gång på gång, i tron och i hopp, men full förståelse, jag vet inte, de är fan svårt, jag var livrädd för att säga som det var, att flykt skulle vara den enda utvägen av det, så blev inte resultatet men jag var glad att jag faktiskt berättade..

Någon dag, då jag blir stor, stark och mogen nog.. Så ska du få höra min sanning... Du vet den säkert, men jag har aldrig sagt den... Men som sagt, så dum är ju inte ens du ;)