Vilsen...
Jag vet väl exakt var jag är, men ingen aning om hur och på vilket sätt jag ska ta mig härifrån...
Jag har en plan, eller en dröm om en plan.. Tyvärr passar den dåligt ihop med verkligheten.
Bort, är ett ord som har fått andra proportioner.. Tyvärr är bort varken en känd plats eller för mig känd person. Bort är bara inte här.. Bort, är stället där inga omvägar behöver tas.. Där de som kommer till din dörr är inbjudna.. Där människor vet vikten av att be om ursäkt då man har betett sig illa.
Det är lika svårt för mig som för dig.. Jag viker bara inte undan när jag väl får chansen...
Vintern...
Just for notice...
Det går bra nu..
Ja drömde, de gjorde inte ens ont den här gången.. Jag bara somnade om...
Progress...
Ibland gör de bara ont...
Jag har klarar mig rätt bra ett tag som ni kanske märkt, men idag blev det ett bottennapp... Tankarna tog överhanden och saknaden blev djup ochh stor...
Jag har fått klagomål om att jag är kryptisk, men så har det nog alltid varit... Känner du mig vet du och gör du det inte ska du inte heller förstå...! Det är det enda svaret jag har och tänker svara på den frågan...
Men ibland händer det att inte ens mina närmaste förstå mig.. Vilken tur att dom kan lyfta luten och fråga mig eller fråga när vi träffas istället för att skapa sina egna historeier...
Jag har förlikat mig med känslan, tagit ett beslut som kommer att hålla.. På något vis inbringade det en konstig trygghet som jag inte känt på länge.. Kanske även därför som jag inte kännt den där enorma sorgen som jag annars känt så ofta..
Samtidigt finns det väl mening i orden att tiden läker alla sår, men jag tycker att den här tiden bara går och dessa sår förblir bara öppna... Stundtals bättre till att bytas ut mot irreterande variga...
Kommunikation..
Har ofta i mitt liv varit en brist hos mig, men just nu saknar jag den från någon annan mer än någonsin!
Jag vet faktiskt inte hur man fortsätter att leva ett liv utan dig...
History repeats itself...
Det skulle kunna vara något fantastisk, om de vore något bra..
Men tyvärr verkar det som om att när saker och ting upprepas är det aldrig dom goda minnena som dyker upp..
Ikväll kände jag en sjuk saknad... Trots att jag vet att ilska och besvikelse kanske vore de känslor som borde träda in..
Undrar om jag blir gammal nog för att släppa den känslan..
Always forever
Jag saknar dig...
Jag var inne i nått annat, i nått som faktiskt kändes bra! Men det är som satan att då ska alla gamla tankarna komma och dyka upp i huvudet och förståra känslan av att det faktiskt var en förändring på väg i mitt liv...
I och för sig hade den väl inte varit ärlig i sig, men jag tror den hade varit bra för mig.
Nu är jag bara less på allt och ger blanka fan i vilket, jag vill bara att du ska försvinna ur mina drömmar, mina tankar, ur mitt hjärta och ur mitt liv!!!
Med orden du sa kommer har jag inte den blekaste chans att gå vidare, jag har i tankarna tagit kontakt med dig på så många vis, bara för att jag tycker att jag är värd de! Och att jag tycker att att du har en del svar att ge mig...
Hörde att flytten verkar ha gått bra och att du installerat dej.. Även om jag inte vill bry mig så är jag juh glad för det i alla fall...
Jag vill inte bry mig ett skit! Men tyvärr är väl sanningen den att jag aldrig kommer att sluta.. Och det stör mig som satan för tillfället...
Jaja, nu ska jag packa min väska och lämna äckelhålet jag bor i för tillfället...
Adjö!
Ville bara få det sagt!
True
I blame you...
For absolutely everything... Min totala förlust till tillit.. Att jag vägrar släppa in någon ny människa i mitt liv.. Att när ja faktiskt försökte göra ett försök till en förändring så dyker du upp i alla drömmar och allt och allt jag gör blir jag bara påmind av dig.. Ja visste inte hur svårt det skulle vara, ja trodde att jag var redo.. Men minsta lilla motgång ser jag bara föregående slut som den enda utgången.. Jag hatar den där jävla telefonen, funderar starkt på att byta nummer så att slipper fundera på vem som hör av sig eller inte.. Ja flyttade bara in i den dör förbannade saken där jag stoppat in alla dom dör känslorna som var för stora för mig att klara av... Uppenbarligen kunde jag inte hantera det jag fann där inne... Jag önskar att det fanns någon där ute, som kunde skingra mina tvivel om den här verkligheten... Jag gick söder igen, det hände bara på en sekund.. Jag är sjukt besviken på mig själv.. Men ja är fan arg på dig!! Ja kan inte ens ställa dig mot väggen och fråga allt som jag skulle vilja få svar på!! Ja är arg för att du är en jävla fegis, och jag önskar att ja slapp bära mera på mitt löfte... Jag vill faktiskt också ha ett liv!!!
Feel.. Good I think..
Jag vet inte till hundra vad jag håller på med, men de känns bra så jag tror inte jag tänkt sluta med det just ni i alla fall!! Tänkte på en sak igår, jag har ett lååångt tacktal att utdela till en mycket speciell person.. Denne någon har funnits tillhanda varje dag under en lång tid nu. Borstade upp dom stackarns spillror som fanns kvar, pratade, frågade, berättade.. Gav allt en ny synvinkel... Och störst av allt!! You made me smile again!!! Det har varit en stor lärpenning här i livet, tyvärr kan jag inte säga att jag blev så mycket klokare än att folk är inte att lita på ibland.. Det kommer fortfarande över mig ibland, de skapas stunder då hjärtat slår och möjligheten att andas försvinner... Men just nu ser ja en liten gnutta hopp om framtiden.. Förhoppningsvis..
Miss you...
Hopplösheten
Huu..
Idag känns det verkligen hopplöst...
Jag är ett hopplöst fall omgiven av delvis lika hopplösa människor..
En gigantisk längtan..
Men mest över att få vara alldeles själv..
Är irriterad på mig själv för att jag lyckats hålla mig själv i schack så pass länge.. Men det smet in ett fail ändå tydligen..
Ja önskar jag fick vara ifred, från hoppet, drömmarna och tankarna...
I wonder if I ever cross your mind...
I wanna go away!!
Jag hoppas det blir av, de är sånna dagar man kan leva på minnerna av i år av sitt liv...
Det är inte helt enkelt att planera in en tripp härifrån då man inte har någon semester...
Men jag lovar att får jag möjligheten så ska jag göra det...
Och jag längtar..
För fy fan vad jag vill härifrån...
